Mitt liv i text, just nu.
Jag kan inte säga att jag saknar det just nu. Nej jag kan ärligt talat inte säga att jag saknar Forshaga just nu. Men jag saknar mitt hem. Det man återvänder till när man vill, där dörren alltid står öppen. Det gör den på Öland i trygga Mörbylånga men inte på samma sätt som i min egen lägenhet. Men det är bara lägenheten som jag saknar just nu. Det är tråkigt att det ska behöva vara så, men jag har kommit långt på bara tre veckor. Längre än jag någonsin trodde att jag skulle. Jag har sett saker som ger mig mardrömmar varje natt. Jag har gråtit floder inför mina föräldrar utan att riktigt talat om vad det är. Men jag har kommit långt i min egna utveckling. Det stärker min egen självkänsla. Och jag hoppas att folk förstår att även om livet ibland känns jävligt surt och för jävligt. Så vill jag kunna klara mig upp på toppen igen utan att falla tillbaka. Och jag vill göra det så gott jag kan själv, jag vill vara stark. Även om jag inte alltid är det. Långt ifrån det många gånger!
Att kunna svamla, att kunna prata. Det har varit så viktigt. Att kunna beskriva precis hur allt är utan att den personen som lyssnar inte känner till något innan eller har någon förutfattad mening om det jag säger. Att veta att dom tre som man håller absolut närmast hjärtat givit en sån otrolig kärlek. Mina hundar, mitt allt. Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar dom. Det kommer alltid att vara vi fyra. Döden skiljer oss åt i detta livet, men dom kommer alltid finnas i mina tankar. <3
Just nu känns allt läskigt och otäckt bra. Snart ska jag åka iväg och göra något som jag längtat efter så mycket. Det är sex dagar tills jag ska röntgas. Jag är rädd och jag vet att jag inte behöver vara det. Men fan det måste gå. Kanske kan jag få reda på något mera, eller så förblir det en olöst gåta. Det vet jag inte nu. Och jag har inget svar innan jag åker till Holland. Det är sju dagar tills jag åker till fjollträsk för en natt. Ska bo hos underbara vänner, det kommer bli trevligt och skitkul! Vad skulle man vara utan dom bästa bästa sommarbarndomsvännerna? Skulle aldrig haft så jävla bra somrar utan dessa två killar! Det är åtta dagar tills jag åker till Holland och drömmen! Det kommer bli fantastiskt och helt underbart. Precis som mitt liv känns, en stund som denna. Även om det pendlar kraftigt varje dag. Men det är dom ljusa minutrarna jag njuter av. Jag vill ta vara på dom och göra så att dom finns kvar i hel mitt liv. Att allt ska dasa på rosor för alltid! <3
Jag vill kunna släppa allt det gamla och ta in det nya. Som en uppstart av ett nytt liv i min gamla kropp. Jag vill få det att fungera och det måste göra det, oavsett vilka jag får med mig på resan... Om jag måste göra det helt själv så ska jag. Det finns en inre styrka i mig som alltid funnits där och nu ska jag göra så att allt blir som förr. När man var liten och allt bara var bra. Så ska det bli nu, även om jag blir äldre. Och allt känns jävligt ibland, så ska jag försöka att vända det, samtidigt som man måste acceptera svaga punkter i tillvaron. Nu jävlar!
